Att mobbing
förekommer i våra skolor är inget vi kan neka till. Och att det är
så svårt att helt få bort
kan delvis bero på
att det mobbning är så komplext. I Boken Levd demokrati av
Hedvig Ekewald och Carl Anders Säfström beskrivs flera olika
situationer från både mobbares, de som har blivit mobbades
perspektiv. Det kan man se är att det finns inga enkla vägar bort
ifrån mobbingen.
Jag
tror att mycket av mobbingen från mobbarens sida handlar om att vara
högt i hierarkin i klassen. Att ta sig uppåt genom att sparka på
dem som är under en. Det kan vara en förklaring till att flera som
har varit mobbade, senare själva mobbar. Det kan även vara en
förklaring till att många elever inte ingriper när de ser mobbing,
de vill inte hamna ”underst”. Ytterligare en anledning till att
det kan vara så viktigt för mobbare att ha den ”höga statusen”
i klassen kan vara att de gör så för att dölja det egna dåliga
självbilden.
Sen
har vi personen som blir utsatt för mobbingen ”hackkycklingen”
varför blir just den här personen utsatt? Är den annorlunda på
något sätt eller är den bara för ”svag” för att säga ifrån?
Boken tar upp några personer som blivit utsatt för trakasserier i
skolan man ändå inte känt sig mobbade då deras självbild har
varit tillräckligt starkt för att de på olika sätt har kunnat slå
ifrån sig ”mobbningen”. Kan man då minska mobbningen genom att
höja den utsattes självbild? Och hur gör man det? Kan det vara så
att man som lärare måste förstå och sätta sig in i varför något
mobbar men även varför någon blir utsatt för att hitta rätt
verktyg för att få stopp på mobbingen?
Intressant inlägg och intressant bok. Jag tror att mobbning har med hierarki och personens självbild att göra. Blev en elev mobbat under tidigare tillfällen, men klara att klättra upp i hierarki några år senare, vill eleven ju inte hamnar "underst" igen och försöker att hålla sin position i hierarkin genom att mobba elever som befinner sig längst ner i hierarkin. Du undrar om läraren kan motverka mobbningen genom att höja självbilden hos eleverna. Jag anser att det kan hjälpa men skulle inte vara det enda läraren gör. Att höja självbilden av elev som känner sig mobbat kan inte vara enkelt och här krävs det att flera personer jobbar ihop: Lärare, föräldrar, annat skolpersonal och vänner.
SvaraRaderaIntressanta tankar och ett mycket tänkvärt inlägg!
SvaraRaderaJag tror inte det spelar ingen roll vem vi är, alla kan hemskt nog utsättas för mobbning. Efter att ha tagit del av litteraturen i den här kursen har jag fått en helt annan syn på hur jag som lärare kommer att agera i mitt framtida klass-rum! Det är ju VI som sätter de normer som VI anser är ”normala”. De som inte ingår eller avviker från normerna anses vara onormala? Hur ska vi kunna vända det? Det är enbart upp till oss hur vi lär våra elever att agera och behandla våra kompisar. För att besvara din fråga kring elevers självbild så är det en god ide som jag tror kan vara en positiv faktor men tyvärr inget som löser problemet.
Mobbning kommer vi aldrig tyvärr att bli av med men däremot tror jag att man kan förebygga det på ett bättre sätt om vi vuxna blir mer medvetna om oss själva i vårt agerande. Eleverna ser på oss hur vi tilltalar dem och hur vi för oss mot andra, de gör precis som vi! Om vi föregår med gott exempel och har en god stämning i klassen kanske detta är en god början!
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaIntressanta reflektioner. Vi diskuterade i lärgruppen bland annat hur man kan få syn på den "tysta" mobbningen och hur komplext det kan vara. Den utsatte kan i många fall skratta och skämta med mobbaren, men det kanske inte känns så bra inombords. Mobbaren kan även i många fall hävda att det "bara var på skoj", men vart går gränsen för skoj och mobbning?
SvaraRaderaintressant inlägg och intressanta komentarer! Något som vi tar för givet är nolltolerans mot mobbing, men mobbing samt kränkande handlingar är något som tyvärr fortffarande förekommer skolans verksamhet. Så vad är det som skapar dessa konflikter? All denna mobbing? Jag tycker det är för lätt i dagens samhälle att på ett sätt "bortförklara" mobbarens handlingar genom att säga att " ne men han mår inte bra själv det är därför han gör så" och visst kan det vara så, men det ska absolut inte vara en godtagbar anledning till varför man beteer sig så. Enligt mig så genom att skapa en bra klassituation, dvs en trygghet i klassen så skapar det en trygghet i dem själva och hur de är gentemot andra. Precis som du skriver denice så ska man gå igenom med sin klass hur vi ska behandla varandra och hur man ska respektera varandra oavsett kön, klädedstil, hårfärg mm. Sen har man bra självkänsla så underlättar det men enligt mig är det ingen lösning på själva problemet då man kan ha hög självkänsla och ändå ha den känslan av att vilja mobba samt kränka andra. Vi är barnens främsta förebild i skolverksamheten så genom att vara rn god
SvaraRaderaförebild till eleverna så har man kommit en god bit på vägen.
Intressanta inlägg på många svåra frågor som Malin ställer.
SvaraRaderaJag tänker att man måste arbeta mycket kring vad är egentligen normalt och vill vi verkligen att alla ska vara lika i klassen och i ett samhälle som Denice var inne på.
Jag håller med Donika och Sandra om att det inte är okej att ursäkta den som mobbar med att den mår dåligt eller låta den släta över kränkningarna med att det var bara på skoj. Det kan bara den som utsätts för det avgöra.
När vi varit ute på VFU så har man fått se den komplexa bilden av mobbing. Min känsla är att det är som att lägga ett pussel för varje del/ varje lite konflikt ser inte ut som mobbing utan det är när man lägger ihop dem och det som sker bakom våra ryggar som vi ser att detta är ett stort problem. Det gäller att lärare på skolan pratar och samarbetar kring elever för att få syn på mobbningen. Jag tänker att dagens ämneslärarsystem gör det svårare att se mönstret och få ihop pusslet. Förhoppningsvis så blir det lättare att upptäcka om man har eleverna på de flesta lektionerna, då kan man lägga ihop alla småbitar.
Intressant och så viktigt.
SvaraRaderaJag tror att tidigt visa vad som är ett okej beteende och vad som inte är okej kan vara en mildring av mobbning. Att redan i förskoleklass ta i med hårdhandskarna när det kommer till att prata nedvärderade, eller himla med ögonen eller skrika neeeej när veckans lekgrupper presenteras. Att alltid som vuxen markera när ett beteende som inte är okej förekommer. Då menar jag inte bara med en tillsägelse att så säger man inte. Jag menar att gå djupare, när du himlar med ögonen När X´s namn läses upp att ingå i din lekgrupp hur tror du att X känner då? Hur skulle du känna? Inte prata generellt om det, bara, utan gå på djupet med eleven det gäller. Även tala med elever om vikten att faktiskt skvallra om de ser någon som bli illa behandlad. Att inte ingripa kan ses som att delta.
Jag håller fullständigt med i det ni säger allihopa att vi inte kan tolerera hårda ord eller kroppsspråk mot varandra som inte är ok, det måste genast stoppas. Ett dilemma som jag kan se är att vi samtidigt ska tillgodose ALLAS problem och behov och vissa barn med låt säga tourettes syndrom/ADHD kan slänga ur sig lite vad som helst utan att hjälpa det. Till de eleverna hjälper inga strama tyglar men det är fortfarande inte ok att säga vad som helst till sina kompisar, där får man ha en större tolerans. Att förklara för de andra barnen att "Lisa gör så för att..." är en god ide om barnet och hens föräldrar är öppna med barnets "problem". Det är en svår situation men nolltorlrans måste ju vara målet i alla fall.
SvaraRaderaJag tänker mig att det förebyggande arbetet mot kränkningar och mobbning är grundplattformen för hur man på sikt ska kunna stävja att elever blir kränkta eller utsatta för systematisk mobbning. Självklart måste man som skola, lärare eller förälder agera i stunden när någon utsätts för kränkningar eller systematisk mobbning. Men tanken med att förebygga mot detta i skolan är att skapa perspektiv, utveckla positiva attityder och tolerans så att många individer ska kunna samverka under lång tid. Att bli själv bli utsatt rättfärdigar inte att utsätta andra för obehag och lidande. Tror att man själv på längre sikt när verkligheten springer ikapp mår dåligt själv. Att arbete med just normer och hur samhället ser ut som Tina och Denice pratar om, då går det att väcka elevernas intresse för varandra och kanske plantera ett frö hos dem om hur allas olikheter skapar just vårat unika samhälle.
SvaraRaderaIntressant det ni tar upp. Jag tror absolut att man kommer långt med en stark självbild men det kan vara svårt att hålla den uppe, även för den starkaste. Jag tror som ni skriver, att man måste arbeta förebyggande. Både i att vara stark i sig själv och även att man behandlar andra som man själv vill bli behandlad. Det är viktigt att barnen har med sig att alla är lika mycket värda. Därför tror jag det är väldigt viktigt att prata om normer tillexempel som kan vara en grund till mobbning.
SvaraRaderaVäldigt viktigt och intressanta inlägg som ni skriver.
SvaraRaderaJag tror mycket på att det går att förebygga mobbing och kränkning, om de vuxna och pedagoger som finns runtom i elevens vardag håller sig till de normer som tros vara normala samt att föregå med gott exempel som Denice skriver. För eleverna speglar sig i oss vuxna, i hur vi gör, ser på saker och ting och hur vi tilltalar andra vuxna.
Men om det ändå förekommer mobbing eller kränkning får vi pedagoger absolut inte blunda till det utan att där istället agera direkt och ta till hjälp av andra vuxna. Som pedagog är värdegrundsarbetet och klassrumsklimatet väldigt beroende av varandra, i hur man uppför och respekterar mot andra och reflektionen tillbaka blir hur man själv vill bli bemött och respekterad.
I Sandras inlägg om den "tysta mobbingen så tror jag mycket på som Denice, hur uppmärksam är pedagogen med att läsa av klassen, i t ex vilka leker med vilka och hur saker och ting uppfattas av de andra eleverna.