Vi har under denna veckan diskutera boken Den vänliga maktutövarens regim och ställer oss frågan, vad är egentligen normalt? Vad är det som bestämmer vad som är normalt i dagens samhälle eller skola? Begreppet om normalt brukar beskrivas om vad som är det typiska och mest förekommande beteendet, samt även antaganden om hur det borde vara i vissa situationer. I dagens skola förekommer det däremot många olika kulturer och hur vet då eleverna vilken norm som de följa? Det kan självklart vara både positivt och negativt att flera olika kulturer möts samtidigt, men eftersom det kan bli flera krockar mellan dem kan det ställa till problem. Det kan även vara bra att ta del av varandras normer, eftersom samhället ständigt utvecklas och allt fler kulturer integreras i vårt land. Det gäller att varje individ, så väl barn som vuxna, kan ta del av detta och göra något positivt av det.
En sak som kan vara problematiskt för pedagoger är att visa för eleverna att det är bra att vara olika, varje individ har rätt till sin egen åsikt och bör ej dömas efter den. Hur kan man arbeta mer med olikheter i klassrummet som pedagog? Vi kom fram till att man exempelvis kan jobba med att eleverna får redovisa och ta del av varandras intressen. Genom det kan eleverna se att alla olika samtidigt som de lär känna varandra. Vi tror att det är viktigt att skapa en trygghet i klassen för att kunna diskutera om olikheter och normer, utan att någon elev ska kunna känna sig utanför eller "onormal". Ordet normal i sig är väldigt diffust, då alla människor föds under olika förhållanden. Det som är normalt för mig i min uppväxt, kan vara helt annorlunda i någon annans. Det är därför viktigt att ta hänsyn till varandra för att alla ska må bra och våga vara sig själva.
/ Carolina Holm
Ja, visst är det diffust! Vem är det som bestämmer normen egentligen? Jag tänker som du: att det som är normalt hos en familj är inte normalt hos andra. Vi är alla olika men lika viktiga för att vårt samhälle skall fungera. Tänk om alla skulle vara stöpta i samma form och göra exakt samma saker vid samma tillfällen..... TRÅKIGT! Nä var dig själv det som du är bäst på, så är jag mig själv det som jag är bäst på! En annan tanke som väcks är att hur kul är det att pussla ett pussel där alla bitarna är likadana, ehh inte så kul.
SvaraRaderaHej ! Ja visst är det ett "luddigt" begrepp som är väldigt tolkningsbart. Mångfald berikar är en användbar "klassisk" term. Ligger mycket i den termen dessutom. Det står även i våra styrdokument att vi ska möta varje elev utifrån deras egna förutsättningar. Men det är klart att undermedvetet så premieras vissa tankemönster, aktiviteter osv högre än andra tyvärr då de anses vara "normala" . En nyckel är också att skapa ett tillåtande klassrumsklimat där elever bemöts med respekt och tillåts vara "annorlunda". När man arbetar med värdegrundsfrågor som också är en stor del i våra styrdokument så går det att väva in olikheter samt att bredda elevers perspektiv, empati och förståelse för varandras olikheter. Till viss del har också gruppsammansättningen här en betydande roll. Att utgå ifrån Salsa-värden som Skolverket har som modell kan vara ett sätt för elever att möta olika personer med olika förutsättningar.
SvaraRaderaJag tänker utifrån det du skriver, att ju oftare jag stöter på ordet normalt i samtal eller texter så ringer en klocka, vad menas med normalt här? vad är det i just denna situation som avgör vad som är normalt? Jag kan ju inte riktigt utgå ifrån att mitt sätt är det normala, eller kan jag det? För att kunna arbeta med eleverna om olikheter som lärare behövs en egen självinsikt om hur man ser på normkritik. Jag tror att man inte alla gånger tänker på att normer kan vara otroligt styrande i sitt sätt att tänka. Därför är också reflektionen viktig för både mig som lärare och för eleverna om hur vi ser på saker och ting.
SvaraRaderaBra fråga kring vad som egentligen är normalt!
SvaraRaderaJag tänker att det är för att strukturera upp vår tillvaro som vi så gärna vill sätta människor i fack och dela upp i normalt & onormalt.
Men egentligen som du skriver Carolina så är olikheter väldigt bra. Hur hade det varit om alla såg likadana ut, åt samma saker och valde samma kläder? Vi hade haft svårt att veta vem som är vem då.
När jag gjorde min intervju genom föreställningskarta så sa påpekade läraren att det var väldigt viktigt att eleverna fick ha egna åsikter och att de inte påverkas av sina kamrater. Detta tyckte hon var viktigt att jobba med i ettan, de får ta enkla beslut redan då. Sen är det viktigt att de andra eleverna tillåter den som pratar att ha en åsikt. Detta kan man tillexempel träna genom att ha samling, då får eleven säga det den vill. De andra får då träna på att lyssna och vara tillåtande mot den som pratar.
SvaraRaderaPrecis som ni skriver så är det som normalt för någon onormalt för någon annan, i dagens samhälle finns det många barn med olika bakgrunder och från olika kulturer. Det är viktigt att man får vara den man är och respekterar varandra och lär sig att jobba tillsammans.
Jag anser liksom Jonathan att mycket ligger i det klassrumsklimat pedagogen skapar och som Cathrines VFU lärare menade att det görs från början då det börjar i förskoleklass/ettan. Det är då vi grundar. Liksom Roger har jag reflekterat över vad är normalt? Vi är alla olika och unika men det finns även likheter. Är normalt en norm om hur man beter sig i situationer? Vi vet alla hur man beter sig i kön när man handlar i Sverige. En norm- så här gör man och då är man normal? En "onormal" knör sig och ställer sig var som helst? Är normal något som vi behöver lära oss hur det är för att fungera i samhället? Är normal en norm?
SvaraRaderaDet är som ni säger viktigt att eleverna vågar säga vad de tycker, känner och önskar och att det är tillåtet. Att vi lyssnar, respekterar och lär av varandra. Så jag tänker på allt vi lär under närträffarna och då vi för våra samtal. Viktigt att vi ger utrymme för eleverna att berätta och förklara utan att bli avbrutna.
För att besvara din fråga vad som "egentligen är normalt" så kan jag säga att det finns inget som är normalt eller onormalt, eller? Ja denna fråga är väldigt diffus men intressant också!!
SvaraRaderaHur man kan jobba med olikheter i klassrummet kräver kreativitet och engagemang men jag har ett exempel som min VFU handledare gjorde några gånger i veckan med sina elever : Om de arbetade med matte tex så säger vi att det handlade om addition, då frågade hon eleverna i klassen vilka sätt man kunde ta reda på svaret. Vi säger att det var tiotalsövergång, tänk tio-kompisar eller lägg till 2 på ena och ta bort 2 på andra. När handledaren hade fått in olika svar så visade hon på tavlan att de olika alternativen att räkna på gav samma svar. Hon förklarade att elevernas OLIKA sätt att komma fram till svaret var jättebra för att kontrollera om man hade fått ett rätt svar. En sådan enkel sak kan man använda sig utav för att visa på att OLIKA är bra, hade vi bara haft ETT exempel att klara av matteuppgiften med hur hade vi då kunnat kontrollera att vi hade gjort rätt? Såhär kan man göra med flera ämnen i skolan, så man behöver inte bara prata om varandras olikheter exempelvis.
En god ide är att introducera med en bok som handlar om just det "normala" exempelvis Pippi Långstrump eller böckerna av Ulf Stark. Efter att ha läst boken kan man föra samtal kring normalt, vad eleverna tycker är normalt och inte. På så sätt får eleverna lyssna till klasskompisarnas tankar och funderingar kring begreppet och har man nu några elever som kommer från ett annat land än Sverige så kan detta öppna upp till nya tankar hos eleverna.
Bra att ni tar upp detta då begreppet är väldigt svårt att förhålla sig till och intressant att diskutera !
Normalt är ett begrepp som betyder olika för olika personer, familjer eller kulturer. Precis som Marie-Louise nämnde ”… det som är normalt för en familj är inte normalt hos andra.”. Men i samhället kommer man ändå överens om vissa delar som anses vara normalt för större delen av befolkningen. Till exempel att man ställer sig i en kön för att betala med mera. Som också kan ses som en norm i samhället. Men för en person som kommer från ett annat land med en annan kultur och uppväxt är det kanske normalt att bara gå fram till kassan och betala i stället för att vänta. En så kallad kulturkrock. I skolan där finns många elever med olika kulturer och bakgrunder sker dessa kulturkrockar dagligen. Ett sätt att arbeta med det är att eleverna får lära känna varandra och sina olikheter. Till exempel att de får berätta för varandra om sina intressen eller vad de skulle göra i olika situationer och varför. Eller att eleverna kan fråga varandra om de ser något som de tycker är konstigt. Men det kräver också en bra klassrumsmiljö där de kan diskutera sådana saker med respekt för varandras olikheter. Som är en del av lärarens arbete. Ett annat sätt är att arbeta med det är att lära sig mer om olika länder och kulturer med hjälp av personer, böcker, bilder, filmer och exempel. Så att eleverna kan få en större förståelse för vart olikheterna kommer ifrån och varför man har olika syn på saker. Man övar helt enkelt elevernas förmåga att se på saker från olika synvinklar. Man kan även ta det på en mindre skala och göra korta sketcher och gestaltningar i klassen. Där de får diskutera olika situationer eller problem som dyker upp med kulturkrockar från olika synvinklar.
SvaraRaderaBra och intressant inlägg! Jag håller med er om att pedagogen bör sträva efter i sin undervisning att påpeka att alla är olika och har olika bakgrunder. Det behöver inte vara något negativt, och precis som ni skriver kan vi lära oss så mycket av varandra! Att ha en stor trygghet i klassen är A och O. Genom att ha det så tror jag att kulturkrockarna kan bli mindre. Jag tror att läraren kommer långt med att ha diskussioner med sina elever och låta varje elev få framföra sin åsikt.
SvaraRaderaRoger hade en bra poäng tyckte jag då han skrev att man inte kan utgå från att ens eget är det normala. Spontant så vill jag inte använda ordet normalt om jag inte gör det i samband med "normalt för mig är...". Det finns andra sätt att formulera sig om man tänker till innan man ställer frågor eller uttrycker sig. Det är dessutom väldigt intressant (tycker jag) att ta del av andras "normalt" (olika traditioner, kulturer osv.) så det hoppas jag att jag kommer kunna dra nytta av i framtiden på olika vis. :)
SvaraRaderaDetta tycker jag är ett viktigt ämne att lyfta. Det som är normalt för några är det inte för andra. Precis som många av er skrivit tidigare, vem bestämmer vad som är "normalt". Detta beror ju helt på vad man har för bakgrund, religion, vilka värderingar man har osv. Jag tror det är viktigt att man i skolan uppmärksammar olikheter och gör eleverna medvetna om det. Alla behöver inte tycka och tänka lika men att man respekterar varandra.
SvaraRaderaIntressant och viktigt ämne som ni tar upp!
SvaraRaderaJag tror att det är viktigt att uppmuntra eleverna till diskussioner om vilka värderingar dem har. I en intervju med en lärare fick jag höra när hon skulle göra en intervju med sina elever. En fråga var "kön? kvinna, man och annat". Eleverna hade reagerat på annat - man kan ju bara vara en man eller kvinna. Där hade läraren lyft debatten och pratat med eleverna om att man kan vara ett kön, men man kanske inte känner sig som det könet. Som Nathalie skriver: oavsett vem man är, åsikter man har - ska man respektera varandra. Men för att det det klassrumsklimatet ska bli så tror jag som Sara är inne på trygghet. Tryggheten är A och O för att eleven ska kunna känna att jag får vara den jag är. För många vill ju passa in och inte vara den som blir utelämnad. Det är i skolan som värderingar och attityder formas.
Begreppet normalt svårdefinierat då det som är normalt för mig, kanske inte är normalt för dig. Men för mig är det viktigaste att man faktiskt vågar vara sig själv och inte ändrar sig för vad andra tycker om mig.
Det kan ju omöjligt finnas någon som är normal? Eller? Som ni skriver så finns ju normer överallt och i olika grupper och de normer i en gruppen säger vad som är "normalt". Gör man inte som normen så är man som sagt onormal. På ett sätt är alla normala då man alltid styrs av någon norm antingen medvetet eller omedvetet eller så är alla helt enkelt onormala. Nej, nu blir det lite flummigt men jag tycker detta med normer är intressant och har inte reflekterat över vad det egentligen är förrän nu.
SvaraRaderaAlla ska få vara som de är och alla är vi olika. Så i skolan gäller det i tidigt stadium prata om och diskutera mycket om att alla är olika. Tänk om de skulle vara som M-L skrev att alla såg lika ut och gjorde samma saker, vilket konstigt samhälle vi skulle ha då. Det är bra att vi är olika med olika kunskaper och intressen och det gäller som lärare att göra barnen medvetna om att alla ska få vara som man är och diskutera "tänk om alla såg lika ut". Att skapa en trygghet i klassrummet är något som tidigare bloggar nämnt och det anser jag är mycket viktigt för att eleverna ska våga vara sig själva. Eleverna ska få känna sig trygga och känner de sig trygga så är det lättare att prata med varandra och våga uttrycka sina tankar och säga vad de tycker, vilket är mycket viktigt.
Ja vad är normen - det normala - finns det någon som är normal. En lärare sa i en av föreläsningarna på its att vi kan inte leva i ett normfritt samhälle. Normer kan vara bra då normer kan vara som regler. De talar om för oss att vi spottar och sparkar inte på andra människor utan vi ska visa varandra respekt vilket även Sveriges rikes lag framhåller. Varje människa har lika värde. En viktig grundsyn i ett demokratiskt land. För att kunna efterleva den demokratiska grundsynen att alla människor har samma värde, måste vi utgå ifrån att alla är olika. Skulle alla människor ha den grundsynen så skulle ett gott klassrumsklimatet automatiskt finnas. Lärare och elever skulle visa varandra respekt utan att behöva reflektera och kämpa för det. Tyvärr är vi inte där än i vårt samhälle även om vi anser att vi är demokratiska. Vi som lärare måste arbeta aktivt med att lära eleverna att bli normkritiska. Men det viktigaste av all är att vi själva som lärare är normkritiska och vågar reflektera över våra beteenden.
SvaraRaderaJag hatar ordet normalt. Detta ordet är något vi har fått prata ofta om i de klasser som jag arbetat i. Jag tycker det r bra att eleverna lär sig värderingarna om att allt man själv tycker om och oavsett hur man ser ut så är man "normal". Normal ska inte vara en utgångspunkt för eleverna för min erfarenhet är att man aldrig känner att man passar in i normal spannet och blir utanför. Idagens samhälle är det så himla skönt att alla får vara som de vill och att de får utrycka sin personlighet som en själv vill. Det finns ju alltid motståndare i allt man gör men jag tror att vårt avlånga land är på god väg mot ettt mer accepterande samhälle.
SvaraRaderaOch jag håller med Katarina, vi måste arbeta aktivt mot ett normkritiskt tänkande i våra klassrum för att hjälpa samhället på traven.
Genom att tillåta och synliggöra skillnader kan få en bredare förståelse att vi är olika allihopa och att det är fullt acceptabelt. Att vi har regler och normer är jättebra, men deras syfte får inte vara att diskriminera eller förlöjliga minoriteter utan de ska vara grundpelare som ett sunt samhälle stöttar sig på. Ett samhälle där man kan vara precis som man själv vill och inte så som andra vill, så länge man inte bryter mot lagar givetvis. Det är någonting vi som framtida lärare måste tänka kring, vad planterar vi för idéer i elevernas huvuden och vad blir konsekvenserna av det val jag väljer att göra idag? Barn gör som vuxna gör, det glömmer vi bort allt för lätt. Barnen/elverna är också vår framtid, en dag blir de vuxna och kan rösta och påverka samhället i olika riktningar. Under min vfu tillrättavisade en lärare en utländsk född elev med "så gör inte vi här i sverige", jag tyckte att det var så löjligt att läraren var tvungen att påpeka skillnaden mellan eleven och andra barn, som om att eleven gjorde fel bara för hen är född någon annanstans, när de hade räckt med att bara säga "gör inte så, därför att det blir så tokigt för att..." Denna lärare skapade ingen bra relation med eleven eftersom den anknöt det dåliga valet av beteende hos eleven med elevens utländska härkomst. Jag tror på att synliggöra skillnader, det leder till att alla blir sedda oavsett -men man måste göra det på ett vettigt och positivt sätt genom att vara tillåtande och accepterande...
SvaraRaderaFör några veckor sedan hamnade jag i en diskussion med en kompis, vi diskuterade: vad är egentligen normalt? Hur är man om man är normal? Vi kom fram till att det finns ingen som är normal, alla är onormala- då det är skillnader mellan varje individ med hur vi ser ut, hur vi tänker och hur vi agerar. Eller är det just det onormala som är normalt?
SvaraRaderaJag själv tycker inte att det är onormalt att alla är olika, jag själv tror att det behövs för att miljön och stämningen ska kunna bli den bästa möjliga i ett klassrum- samt även i samhället.
Några människor är så snabba på att döma, istället för att inse att personen de nyss placerat i "ett fack" faktiskt har många intressanta tankar och ett inspirerande sätt.
Dock måste jag inflika med att det är främst vuxna som är snabba på att döma ut andra människor, barnen brukar ha med sig det redan från förskolan att alla är olika- men man kan vara kompis ändå. :)
Barn är väldigt kloka individer! :)
Den frågan skulle vara intressant att slänga ut till eleverna själva. ”Vad är normalt ?”. I bland undrar jag lite om vem det är som sitter mest inne på föreställningar kring vad som är normalt och normer, är det vi vuxna eller är det eleverna själva? Jag har för mig att jag läste i någon bok att det är vi vuxna som sätter normen inför barnen på vad som anses vara normalt. Så föräldrar, lärare och andra vuxna måste nog tänka oss för innan vi slänger ur oss något som kanske ändå inte är helt genomtänkt inför barnen. Eller också för den delen, handlingar som vi gör i vardagen kan sända ut minst lika mycket signaler om vad vi anser, tycker och menar..
SvaraRadera