Under den här veckan har vi i Lidköping fokuserat på boken Normkritiska perspektiv. Frågan om hur
man kan inkludera nyanlända elever i den ordinarie klassen och undervisningen
fastnade hos mig när jag läste boken. Den känns väldigt aktuell i dagens skola
då många skolor får nya elever från andra länder, och som har begränsade
kunskaper i det svenska språket när de börjar i klassen. Hur gör man som lärare
för att få de eleverna att känna sig inkluderade?
Detta är en väldigt komplex fråga som inte har några direkta
svar och hur man gör för att inkludera eleverna varierar mellan olika kommuner
och skolor. Läroplanen, diskrimineringslagen och skollagen tar alla upp vikten
av att ingen ska känna sig utsatt eller utstött i skolan. Nyanlända elever ofta
hamnar i en egen liten grupp ute i skolorna då de ofta har svårt att
kommunicera med de andra eleverna och risken finns att de på grund av detta har
svårt att komma in i gemenskapen.
Har ni några bra förslag på hur man kan göra
så att de nya eleverna inte hamnar i en egen grupp på skolorna? Finns det några
smarta ”team building”- övningar man göra med en klass som inte kräver att alla
talar samma språk eller har samma kulturella bakgrund?
Jag ser också detta med att inkluderingen av de nyanlända som en utmaning som varje skola i Sverige ställs inför just nu. Den måste man anta och se till att dessa barn slussas in i det stora hela sammanhanget så fort som möjligt.
SvaraRaderaHos oss på skolan har vi en förberedelseklass med flest killar mellan åldrarna 11-18. Jag har också lagt märke till att de håller sig för sig själv, de har delvis annorlunda rasttider än resten, de sitter oftast inomhus medan resten av barnen leker ute och det uppstår inte mycket kontakt mellan dem och de andra eleverna. Men två exempel som jag kunde se gjorde mig väldigt glad: Några av de nyanlända killarna stod ute och kickade fotboll, då kom några lågstadieelever och tittade lite imponerad på. Svaret av de större killarna blev direkt att bilda jämna lag och bjuda in "småkillarna" på match, Det pratades med både händer och fötter, det blev mycket skratt och det kändes mycket roligt.
En annan gång satt två högstadietjejer bredvid två nyanlända killar med varsin mobil och även här- med händer och fötter- försökte det förklaras hur man uttalar varandras namn för att kunna lägga till varandra på Facebook och instagram. Även här mycket skratt.
Jag tror att det är det enda som fungerar- spränga normen på det allra djupaste plan: Att lära barn och elevren från grunden att annorlunda är normalt- och att det inte finns någon i hela världen som egentligen passar in i normen eller i det normala då det inte finns. Man är olika, man har olika bakgrund, och det är bra. Man måste bara lära sig att lyssna på varandra och förstå varandra. Kommunikationen är det allra viktigaste. Och att man som lärare- precis som det sägs i filmen "Normkritiska perspektiv" - hela tiden frågar sig själv om sin normkritik och sitt arbete kring normer. Ifrågasätta sig, utveckla, forska, hålla sig uppdaterad. Det som känns naturligt för barnen- att leka ihop oavsett ålder, hudfärg och språk, sätts in i normer först senare när barnen blir äldre eller vuxna, och därför måste man hela tiden upprätthålla ett kritiskt tänkande kring normer!
Håller med om att det är en svår fråga men en väldigt viktig sådan. Jag har inget direkt bra svar på hur man kan göra men jag tror på att låta eleverna vara med i den vanliga klassen så mycket som det bara går då barn har ett fantastiskt sätt att göra sig förstådda med både talspråk och kroppsspråk. genom att de är med i klassen får de höra det svenska språket mycket och man kan med hjälp av dokumentkamera förstärka det man pratar om med bilder. jag tror också som ni skriver att det är viktigt att man låter barnen vara med i klassen för att de ska få känna samhörighet och att få komma in i det svenska samhället och lära sig hur det funkar.
SvaraRaderaDet är också viktigt att man som du skriver Juliane lyssnar och är lyhörd för att förstå hur eleven tycker och tänker och hur denne mår. samt att det är okej att vara olika och kanske göra något i undervisningen för att öka förståelsen för hur elevens kultur, religion, hemland ser ut och fungerar. detta tror jag kan vara roligt och spännande både för elever med svenskt ursprung och de nyanlända eleverna.
Detta med normkritiska perspektiv tycker jag är intressant och att det finns mycket olika normer i dagens samhälle. Det är viktigt att de nyanlända får lära sig om de normer som finns så att det kommer in i gemenskapen så fort som möjligt. Tänker också att de nyanlända kan få berätta om normer i deras land så att vi kan bemöta och förstå dem bättre.
SvaraRaderaTeambuildnings övningar tror jag också kan vara bra och det finns en hel del där man inte behöver prata med varandra ex att ställa sig i åldersordning, längd, skostorlek eller vad man väljer. Alla ställer sig i rad på ex en stock och sedan utan att prata med varandra så ställer sig alla i längdordning utan att ramla ner från stocken. Detta kräver att man försöker kommunicera utan att prata
Som ni skriver så är detta en komplex fråga där det inte finns några bra svar och inget svar som är mer rätt än andra.
SvaraRaderaJag tänker på min andra VFU period där en ny elev från Thailand hade kommit in i klassen på ett bra sätt. Det som gjorde att eleven kom in snabbt i klassen var att han fick vara med klassen från början och alla elever pratade med honom och lät han vara med och leka. Det som var roligt var att kompisarna försökte prata engelska med eleven och han fattade mer svenska än engelska. Eleverna ville hjälpa den nyanlända eleven till att lära sig svenska och de fick även lära sig lite thailändska. Då han kunde läsa på sitt eget språk så var det lättare att lära sig det svenska språket. För att eleverna i klassen skulle få en förståelse för hans kultur så lånade läraren några thailändska böcker så han fick läsa högt på sitt eget språk. Nu var denne elev inte blyg för att göra en sådan sak och det de andra eleverna tyckte att det var jättehäftigt! Så det gäller både för lärare och elever att försöka få med den nyanlända tidigt och med hjälp av kroppspråk kommer man långt till att börja med.
Detta är bra att ni tar upp Mathias då det är väldigt vanligt i dagens skolor!
SvaraRaderaMen för att besvara din fråga så tror jag mycket på att skapa en god relation mellan klasskamraterna och att klimatet är trivsamt och kamratligt. Jag har nämnt i en annan blogg att man kan göra lekgrupper med yngre elever, på så sätt lekar alla med varandra någon gång under denna period. Man blandar tjejer och killar, en är lekledare och bestämmer vad man ska leka och de andra lyssnar på lekledaren. På så sätt får eleverna träna på att lyssna, respektera andras ideer och åsikter, leka med alla, respektera varandra och att man kan ha kul med några barn man inte annars leker med på rasterna. De nyanlända barnen kommer lättare in i klassen genom att de får leka med alla barnen och skapar ny bekantskap! Detta fungerade jättebra på min VFU, men man får känna av sin grupp.
Alla typer av lekar eller spel som sammarbetsövningar är jättebra att jobba med då det inte kräver så mycket språk. Man kanske kan fråga de nyanlända eleverna om de har några roliga lekar från där dem kommer ifrån och på så sätt lära sig nya lekar tex?
Jag tror framförallt på inkludering och inte exkludering genom att ta ut dem i klasserna!
Super viktigt dilemma som du tar upp. På min VFU skola var hälften av eleverna i klassen elever med svenska som andra språk. Av dem var det två pojkar som kommit från Syrien som flyktingar nu innan jul. De var så intresserade av att lära sig allt, som två svampar som bara sög in allt som vi gjorde. Sen kom det dock dagar som va jobbigare då de kanske blev påminda om vad de har varit med om. Vart jag vill komma är att jag själv blev väldigt berörd och involverad i dessa individer. Så starka och unga men samtidigt så väldigt sårbara och ensamma. den ena pojken hade bara sin bror med sig hit till Sverige. Snacka om tuffa förutsättningar vilka garanterat är orsaken till ett humör som är upp och ner.
SvaraRaderaDet som jag beskriver med att de är så mottagliga är något som vi bör uppmärksamma och verkligen jobba med så de får tillgång till så pass mycket material att de hänger med.
Problemet som jag ser det i skolan är all den extra undervisning och andra språks elever som måste läsa mera än de andra eleverna. Det krävs mycket av dessa små individer, vi ställer höga krav på dem. Jag håller helt med om detta med teambuilding. Idrotten i skolan är bra att använda sig av för att samarbetet ska bli bra mellan eleverna och så de lär sig att bättre förstå varandra, men även matematik som inte kräver speciellt mycket språk.
åhhh, jag bara måste ge feedback på detta! Det är så kul och intressant att se hur människor kommunicerar med pantomim. Jag har upplevt själv när jag står i ett främmande land och jag inte har språket med mig hur jag själv kommunicerar med både ljud och kroppsspråk. Både roligt och lärorikt Dessutom kände jag mig otroligt löjlig men det gick att skratta bort när butiksvärdinnan bjöd tillbaka! Barn har ju oftare lättare att använda sig av kroppsspråk för att kommunicera om de vill. Som exempel när
SvaraRaderajag tränade min sons fotbollslag i fys under vinterhalvåret och under tiden kom två ensamkommande flyktingpojkar, de lärde sig svenska väldigt fort eftersom att viljan och motivationen att kommunicera var stor.
Sedan tänker jag tänker att det är viktigt att bjuda in dramat i klassrummet och bjuda på teater för att få förståelse. Angående ”Team buildin” finns Kagan, (som jag har länkat till i en annan blogg) där man bygger på gruppdynamik http://ledakau.blogspot.se/2016/04/att-se-eleverna-med-andra-ogon.html
Mycket inspirerande om jag får säga det själv
Ett problem som man tyvärr ofta möter är att eleven med ett annat språk är ett minoritetsspråk och har inte undervisning på skolan eller att kommunen inte tillhandahåller tjänsten gör att eleven halkar efter. Det krävs att ett visst antal elever söker för modersmålet för att modersmålslära skall tillhandahållas, i alla fall där jag bor och arbetar. Hur ser det ut för er?
Hej ! Ni tar här upp ett aktuellt ämne som det varit mycket diskussion kring på sistone. Nyligen har ju en mycket spännande lag kommit till ifrån regeringen där max-tid i förberedelseklass är 2 år. De riktlinjer som finns gällande kartläggningen av nyanlända elever osv ifrån Skolverket är "tuffa" och jag tvivlar starkt på att det finns tillräckligt mycket kompetent personal ute på skolorna som klarar av de här bitarna. Trots att utbildningen ska vara likvärdig vilket står i LGR 11. Då de är svårhanterliga och det saknas ofta kompetensen som krävs. Som ni påpekar så kommer de allra flesta av oss stöta på elever som har ett annat modersmål än svenska. Vad som kan tyckas märkligt är att det inte ingick någon "SVA-träning" när vi läste svenska under vår utbildning. Röster har höjts för att detta ska ändras så vi får väl se. SVA-utbildningen är nu visserligen "bara" 30 hp om man läser på helfart men ......
SvaraRaderaTror inte så mycket det handlar om team-building övningar utan att jobba utifrån att få in alla inom ramen för klassrummet. Då det inte finns något i varken läroplan eller skollag som heter förberedelseklass. Det som dock finns med i LGR 11 är att vi ska arbeta demokratiskt och med värdegrund osv. För mig ska alltid skolan vara en spegling av samhället och då måste alla grupper i samhället vara representerade inom samma kontext.
Dock så krävs som jag varit inne på en kartläggning av elevens förkunskaper för att så fort som möjligt klassplacera den nyanlända eleven. Att bland och mixa elever utifrån socioekonomiska förhållande, etnisk bakgrund osv tror jag alltid är den "rätta" vägen att gå. Gärna utifrån Salsa värden som är en modell skolverket satt ihop. Ta gärna en titt på Nyköpings Högstadium, hur de jobbar med dessa frågor. Den ledande professorn inom fältet med nyanlända är Nihad Bunar. En person jag starkt rekommenderar om man vill lära sig mer kring nyanlända elevers lärande.
Ja det är verkligen en viktig fråga att ta upp som inte är okomplicerad. Jag har en utgångstanke om att skolan ska vara inkluderande och att undervisningen i klassrummet måste möta och anpassa sig till elevernas behov. Det kräver att lärarna har kunskap och att resurser finns i klassrummet - inte helt oproblematiskt och kanske inte helt rätt.
SvaraRaderaPå skolan där mina barn går finns en klass för nyanlända med elever i olika åldrar, en förberedelseklass. Ju mer svenska de kan så ju mer integreras de i olika klasser. Till en början är de med i skolämnen som gymnastik, slöjd och musik, på utflykter och studiedagar. Allt eftersom de lär sig mer svenska integreras de i flera skolämnen. Eleverna turas om att ta hand om de nyanländs eleverna på lektioner, utflykter och raster. Jag tycker att det låter som ett bra sätt att inkludera de nyanlända eleverna. Men det krävs mycket arbete, kunskap och resurser för att de ska kunna känna sig en del av vårt svenska samhälle.
På skolan där jag arbetar börjar nyanlända elever direkt i klasser from det här läsåret (tidigare hade vi en förberedelseklass). Jag måste nog säga att det fungerar mycket bättre än vad vi lärare trodde att det skulle göra, i alla fall för de flesta av eleverna. Att direkt komma in i en grupp och delta i klassrumsundervisningen gör att de flesta lär sig svenska mycket fortare än vad de gjorde tidigare i förberedelseklassen.
SvaraRaderaVi har på min skola tillgång till en arabisktalande modersmålslärare/studiehandledare på heltid i vårt arbetslag (åk 4-6 ca 60 elever i varje åk) som arbetar med studiehandledning på arabiska både i klassrummen men även i mindre undervisningsgrupper årskursvis utifrån elevernas behov.
Elever med andra modersmål har studiehandledning en eller ett par timmar per vecka med en lärare som kommer till skolan. Finns det fler elever med samma modersmål läggs deras timmar ihop så att de undervisas i grupp och alltså får ta del av fler timmar totalt sett.
Mycket av kommunikationen i klassrummet mellan mig och eleverna sker som en blandning mellan svenska, engelska, kroppsspråk och med bilder vilket fungerar förvånansvärt bra. Sen har vi förstås den stora fördelen att många av våra elever sedan tidigare kan både arabiska, syrianska, polska och andra språk och kan hjälpa till att tolka när det är speciellt viktig information som måste nå fram.
Som sagt, de flesta av oss lärare var skeptiska innan men med snart ett helt läsår i ryggen måste jag nog säga att jag mer tror på inkludering direkt än undervisning i förberedelseklass och team-building aktiviteter för att skapa gemenskap.
Jag anser också detta som ett komplext problem och har inget svar på vad som är rätt, men man som jag har förstått så lär de sig de nyanlända det svenska språket ganska snabbt och det är ju bra för då kan de vara med mera i klassrummet. Då kommer de bättre in i gruppen och det blir mera en vi känsla istället för att de ska känna sig ensamma. Sen tycker jag det är viktigt att eleverna i kalasen ska vara tillåtande mot de nyanländ eller egentligen alla klasskamrater, det kan lätt bli lite fel med ett nytt språk i börja. Om det blir fel ska de inte bli fnissade åt utan eleverna ska visa respekt.
SvaraRaderaJag tycker också att det är bra om eleverna får lära sig sitt modersmål, på min VFU så fanns det en lärare till några elever som hade ungefär samma språk, till henne gick eleverna någon gång varje dag nästan.
Ett viktigt ämne som ni tar upp och det är ju väldigt aktuellt. Jag tror att det viktigaste är att få in eleverna i klassrummet så fort som möjligt. För ger vi dem chansen att komma in i klassen så kommer de lära sig språket och lära känna klasskamraterna. Precis som flera säger så är barn väldigt duktiga på kroppsspråk och det är ofta inga problem att få barn med olika modersmål att leka, det har jag själv erfarenhet av från när jag var utomlands som barn. Så det som jag anser är av största vikt är att få de elever med svenska som andraspråk så delaktiga som möjligt i klassen redan från början.
SvaraRaderaEn stor fråga och utan rätt eller fel svar. Men jag håller med om att det är viktigt att interagera med andra för att lära sig ett nytt språk. Man behöver höra det omkring sig för att kunna fånga upp uttal, nyanser med mera.
SvaraRaderaUnder min VFU var de nyanlända med i klassrummet under eftermiddagarna och de lekte tillsammans med de andra på rasterna. Jag anser att man genom leken lär sig hur saker förhåller sig och man har en gemensam grund.
Fotboll spelade många och det är en sport som finns över hela världen och som de flesta känner till. Den spänner över många språk och det behövs inget språk för man kan umgås ändå och ha roligt. Det är viktigt att skratta och känna gemenskap.
Det är också viktigt att skapa en accepterande miljö där vi får vara olika och har olika förmågor att öva på. Oavsett kön, etnecitet och språk. Alla är unika och inte heller nyanlända är likadana. En del har gått i skolan och en del inte. Vi behöver tänka individer.
Jag tänker mycket på lekar och praktiska övningar. När vi gör saker ihop, sportar, leker eller någon annan fysisk aktivitet har vi ett gemensamt mål. Att ha kul. När vi har kul ihop tror jag att det är svårt att komma ihåg sina fördomar och/eller normala grupperingar. Så det är mitt förslag, mycket lek och mycket praktiska saker där vi måste försöka kommunicera med ord eller gester.
SvaraRaderaNär jag hamnade som vikarie i en förberedelseklass hade jag en elev där som inte kunde mycket svenska. Det eleven kunde var ord som hej, tack och förlåt. Min utmaning, som inte har erfarenhet alls med förberedelseklasser, var att få eleven inkluderad. Det jag fann i detta klassrum var en bildbok som används som stöd för att förstå varandra, samt att de andra eleverna var snälla och hjälpte oss båda att kommunicera.
SvaraRaderaEtt annat sätt för att inkludera alla så att ingen hamnar utanför är olika typer av spel exempelvis mattespel och spel som behandlar språk. Många spel kräver inte så mycket kommunikation. Bilder är också ett riktigt bra medel för kommunikation.
Oftast har man tillgång till modersmålslärare som också kan hjälpa till med kommunikationen mellan lärare och elev. Exempel när en nyanländ elev hade gått hem från skolan själv utan att meddela en lärare, fick modersmålsläraren gå in och berätta för eleven om reglerna man hade på skolan.
Men det är en svår balansgång. Vad händer om inte modersmålsläraren är tillgänglig?