Jag fortsätter att utgå från boken
Lyssnandets Pedagogik även i mitt inlägg. Våra diskussioner i gruppen kom även
att handla om förskolan eller skolans miljö. Vi fastnade för kapitel 3 där vi
insåg vilken stor betydelse miljön faktiskt har för elevers lärande. Vi tyckte det var väldigt intressant när
författaren beskrev läshörnan som inte blev som planerat. Istället för en lugn
läsmiljö blev det tvärtom ett ställe för eleverna att leka. Vi drog en slutsats
om att det är väldigt viktigt att ompröva besluten om miljön om man ser att det
inte fungerar som planerat.
Miljön måste uppmuntra till lärande
och hur en miljö ser ut varierar från grupp till grupp då man måste utgå från
elevernas intressen och inte som författaren beskriver i början att man fastnar
i ett givet mönster, att t.ex. alltid ha en dockhörna. Varför inte testa, som
beskrivs i boken, en djungelhörna om eleverna visar intresse för detta
istället.
Vi diskuterade klassrumsmiljön och
hur den har påverkats av den nya tekniken. Tidigare såg man ofta stora kartor
uppsatta på väggarna men idag finns istället tillgång till Smartboards och
Google Maps. Våra åsikter gick isär då några av oss tyckte att barnen fortfarande
behöver konkreta material, inte minst för att som i en kartbok använda
registret för att slå i. Andra tyckte istället att den nyare tekniken är
viktigare då det är åt det hållet samhället och utvecklingen går. Hur tänker ni
kring denna fråga?
Det var intressant att läsa om hur lärandemiljön såg ut på deras förskola och att de vågade att ändra den och prova sig fram beroende på barngruppens intresse. Det blir lite skillnad på förskola och skolan anser jag då lokalerna ser lite annorlunda ut och på förskolan blir det mer lek och på skolan ska det vara en mer lärandemiljö än på förskolan. Jag brukar tänka på hur jag vill att mitt klassrum ska se ut och hur miljön där kan locka eleverna till att vilja lära. Jag skulle vilja ha en läshörna där eleverna kan få sitta och läsa, som ser inbjudande ut. Dock så kostar allt pengar och att få alla pengar att räcka till, då mycket saker ska införskaffas och man har en tajt budget. Det kan bli en utmaning.
SvaraRaderaDen fråga du ställer på slutet kan nog diskuteras och självklart tycker alla olika i denna fråga. Jag kan tycka en mix av detta då det är bra med konkret material i klassrummet, den erfarenhet jag har av kartor är att det är väldigt spännande för eleverna. Att ha tillgång till de lätt i klassrummet är viktigt tror jag, i alla fall en karta eftersom detta fascinerar eleverna otroligt mycket och då är det bra om det lätt finns tillgängligt. Man måste ju även följa samhällsutvecklingen och ta hjälp av det som erbjuds. Den teknik som finns är ju väldigt ofta nu elevernas vardag, med ipads och datorer. Det är viktigt att "hänga med" i teknikens utveckling för oss lärare och istället för att se det som ett problem så kan man försöka att vända det till något positivt som vi alla kan lära oss utav.
Jag tycker som ni båda nämnt tidigare att deras modiga beslut om att ändra lärandemiljön för eleverna var väldigt intressant! Eftersom en sådan process tar mycket tid både för lärare och elever att infinna sig i så måste jag säga att deras beslut var väldigt inspirerande. Det får mig att tänka på att man inte behöver se innanför boxen hela tiden utan att tänka lite utanför ramarna ibland kan vara bra.
SvaraRaderaJag gillade tankarna i boken kring det som författarna beskrev om just elevernas intresse, jag tror inte många tänker så! Att man som lärare år efter år med nya elever och nya årskullar fortsätter i samma mönster är nog väldigt vanligt. Att istället se det utifrån elevernas intressen kan nog gynna lärandet i längden. En klass kanske intresserar sig för djur medan en annan klass är väldigt intresserade av minecraft. Välj då ut böcker och konstruera miljön utefter det klassen är intresserade av, på så sätt inbjuder det till en inspirerande läshörna som just denna klass tycker om!
För att besvara din fråga Karin så tror jag på båda delarna. Vi lever i ett tekniksamhälle där tekniken utvecklas hela tiden och på så sätt måste vi vara uppdaterade med det nya. Men jag tycker även att kunna slå i ordlistor, kartböcker eller andra typer av läromedel som inte är tekniska är precis lika viktigt.
Precis som ni andra har skrivit tycker jag detta med lärandemiljö är väldigt intressant och jag blev lite inspirerad när jag läste hur de hade gjort i Lyssnandets pedagogik. Jag brukar, precis som Marja, fundera på hur jag vill ha i klassrummet och ofta tänkt mig någon läshörna där eleverna kan sitta och läsa i lugn och ro. Men det jag har sett där jag varit på vfu eller där jag vikarierat har detta inte funnits. Ibland har det funnits någon soffa i klassrummet, men den har stått så tajt inpå andra elevers bänkar att det knappt varit någon idé för en elev att gå dit och sätta sig. Därför tror jag att det är viktigt att vi funderar på hur vi möblerar i klassrummet.
SvaraRaderaDet här med att man ska ha konkret material eller om man ska använda sig av internet är en smaksak och vad som passar gruppen bäst. Men samtidigt tror jag det är viktigt att man får testa på båda delarna. Ibland kan det vara bra att titta på en riktig karta eller i en kartbok och ibland kan det vara bättre att använda sig av google maps. Det beror på vad vi ska leta efter. Kan även tänka mig att det kan vara kul för eleverna att titta på en karta och t.ex. gissa hur landskapet ser ut, tundra, skog eller annat och sen kolla google maps för att se hur det ser ut i verkligheten. Man kanske också märker att så som kartan såg ut när den gjordes så kanske det inte ser ut där idag, man kanske har byggt nya hus på något ställe eller skövlat skog.
"Miljön som den tredje pedagogen" har jag för mig att vår gode Vygotskij har sagt och det ligger något i det. Ann Åberg beskriver att rummet talar om vad barnen ska göra och visst ligger det något i den tanken. När vi i vår grupp diskuterade pratade vi främst om miljö i skolan där det ofta är för många barn i samma klassrum vilket innebär att man nästan tvingas att ställa bänkarna två och två så att de enbart kan titta framåt och så inte ser varandra på samma sätt som om de suttit i ett U t.ex.
SvaraRaderaAngående era kommentarer om att ändra miljön utifrån barnens intresse som också Ann pratar om tänker jag att det fungerar på förskola men är svårare i skolan. Har arbetat på förskola med dessa tankar och visst, det är bra, men ibland blev det ett himla flyttande av möbler för att göra om vilket inte skapade lugn i barngruppen heller. En mix är säkert det bästa.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaMycket intressant inlägg. Har själv upptäckt det där med att läshörnan inte fungerar som den ska. Jag jobbar själv på fritids med 6 och 7 åringar och vi brukar gå till biblioteket. I biblioteket finns det en jättemysig läshörna med kuddar och annat mysigt för barnen att sitta och antingen bläddra i böcker eller läsa i böcker. Problemet är att våra barn ofta utnyttjar denna hörna till lek istället för vad den är tänkt för. FÖr vissa elever är det nog lättare att läsa i en skolbänk eftersom det inte uppmuntrar till lek. Jag tror precis som du säger att man ska anpassa miljön efter den elevgruppen man har. Jag personligen ser inga hinder av detta i skolan. Ofta finns det en vaktmästare som gärna hjälper till om man vill strukturera om och när jag tänker miljö i klassrummet tänker jag exempelvis att i den ena klassen passar det att eleverna sitter i grupper medans i den andra klassen behöver varje elev sitta själv. Tror även att det är viktigt att anpassa undervisningen efter elevernas intresse och fånga upp vad de tycker är kul och inte bara tänka på miljön.
SvaraRaderaDe båda åsikterna som ni tar upp har enligt mig både fördelar och nackdelar. Jag tycker absolut att det är viktigt, precis som ni säger att eleverna behöver konkret material att använda sig av och jag tror på att barn lär sig genom att testa och prova. Om man använder tekniken som gör detta åt dem tappar dem detta moment som är viktigt för förståelsen. Däremot är det också viktigt att eleverna får följa med i tekniken och att vi som lärare tänker på att dessa barn är födda i ett mer utvecklat samhälle än vi och vi kan inte låta det hindra eleverna och undervisningen från att anpassas. Det viktiga är ändå att barnen får med sig förståelsen för hur det fungerar och vad det är som händer och inte låter tekniken göra uppgifter åt en. Jag tror på en kombination utav de båda. På min VFU-skola fanns det fortfarande kartor på väggarna och atlaser att slå i men de kunde även söka information på datorer och Ipads, vilket var positivt för alla.
SvaraRaderaFör mig är det oerhört viktigt att eleverna får undervisning i ett inbjudande klassrum. I boken "Lärare som ledare" tar Stensmo upp skolans verksamhet baserad på ekologiskt synsätt och han menar att klassrummet ska vara attraktivt och trivsamt. Ett fult rum vill ingen elev tillbringa tid i medan ett trivsamt rum vill eleverna dröja sig kvar i. Sen hur man väljer att möblera och strukturera upp klassrummet måste man tillsammans med eleverna komma överens om givetvis. Det viktiga är kanske inte vad som hänger på väggarna utan mer att det ska skapas trivsel och kännas välkomnande. Samtidigt får ett klassrum inte vara distraherande med överdrivet mycket saker, utan lagom för att kännas trevligt.
SvaraRaderaJag tycker det är kul att se hur lärare har möblerat sitt klassrum. Tänker på min vfu där min llu:are hade placerat barnens bord som små öar ute i klassrummet, medan parallellklassens lärare hade mer traditionell placering av borden. Man gör som man vill, däremot ska man sträva emot att skapa en så trevlig miljö för barnen som möjligt, enligt Stensmo. Min llu:are hade flera läshörnor! En soffa stod en bit bort från klassrummet i ett hörn, dit gick barnen gärna för där var det extra tyst. Sedan fick barnen (med tillåtelse) krypa in under hennes arbetsbord som stod i ett hörn i klassrummet. Under borde hade hon monterat upp läslampor som barnen använde. Därutöver så fanns sittdynor utplacerade lite varstans som barnen kunde plocka ner och sitta på var de ville. Det viktiga tyckte hon var att man ger dem redskapen och möjligheterna, barnen sköter resten.
SvaraRaderaFör att svara på din fråga Karin, instämmer jag med majoriteten, både och :)
Jag tror dock att de gamla kartorna kommer att försvinna, men tills dess kan man väl åtminstone visa upp dem för barnen för att de ska få en bredare förståelse om hur det när vi växte upp och innan all teknik tog över :)
I boken Lyssnandets pedagogik nämner författaren att en miljö som bygger på barnens intressen uppmuntrar till dialoger. Det står även i Lgr11 att vi ska koppla undervisningen till elevernas vardag och intressen. På så sätt finns det en större chans för elever som är skoltrötta att fångas upp. Det skapas även en större förståelse för ämnet hos eleverna. Samtidigt så tycker jag att det kan bli distraherande när eleverna ska koncentrera sig på lektionerna. Om deras miljö är uppbyggd av de intressen som eleverna har. Speciellt om lektionen upplevs som tråkig finns en risk finns att ingenting blir gjort. Då är det bättre om miljön speglar vad de gör för något på lektionerna och rent praktiskt hur de ska använda miljön som också nämns i boken.
SvaraRaderaEftersom alla barn lär sig olika är det bra om man tittar på olika metoder och material. För det finns elever som har lättare att arbeta med konkreta material och tvärtom. I Lgr11 står det att vi ska anpassa oss efter varje elevs behov. Det står även att eleverna ska lära sig om kartan och hur den är uppbyggd. Men ingenting om att det måste vara en kartbok eller en karta på internet. Själv så tycker jag att det är upp till varje lärare att bestämma vilket material de ska använda. Det finns både fördelar och nackdelar med båda. Det beror också på vad eleverna ska arbeta med.
Jag tycker att det ska vara balanserat. Man ska inte glömma bort det konkreta. Eleverna behöver kunna se och ha saker tillgängligt, vilket det inte alltid blir med det tekniska. Att ha en karta tillgänglig samt några kartböcker tycker jag är viktigt för att eleverna ska kunna lära sig att söka och finna även manuellt och inte bara låta en data göra jobbet. Saker man kan se och ta på som exempelvis en jordglob gör det mer verkligt och lättare att förstå. Däremot kan man göra roliga aktiviteter som exempelvis geografi på nätet gemensamt på en smartboard, man kan göra roliga presentationer som också gör lektionen roligare och intressantare. Däremot kan inte allt vara roligt och ibland har man inte den tiden över att alltid göra en presentation på datorn och då tar man det på whiteboard tavlan. Lektionen kan vara intressant och rolig även utan den sorts teknik. Idag exempelvis hade vi en lektion om luft. Eleverna fick experimentera med olika föremål och se vilken som föll snabbast och resonera kring varför det blev som det blev. De fick prova att klämma på en petflaska som var stängd och en som var öppen för att se att luft är något konkret. Detta hade de inte kunnat göra utan gammalt hederligt material. // Georgette Shamoon
SvaraRaderaJag tror, precis som ni har kommenterat tidigare att det är viktigt att ka både konkreta material och digitala hjälpmedel. Om vi tar kartor som exempel är det svårt att få en överblick på samma sätt som man får med en världskarta eller ännu hellre en jordglob. Däremot är det superbra att kunna zooma in på t.ex. Google maps och titta på sitt närområde på projektorn eller för att snabbt jämföra hur olika städer i världen ser ut och är placerade, i det fallet blir det mer abstrakt i en kartbok med mindre skala.
SvaraRaderaJag tänker att lärandemiljön även kan vara utanför klassrummet. Det är lätt att fastna i sitt klassrum istället för att gå ut och nyttja området kring skolan.
SvaraRaderaEn del av året går det att ha läshörna ute i en träddunge. Vi pratade i vår grupp om att lära eleverna att stanna upp och se, att verkligen titta hur saker ser ut och fungerar. Man ta ut elevgruppen i skogen och låta dem upptäcka och titta på knopparna i skogen, se hur myror arbetar, hur bäcken ringlar sig fram och hur stigar går. Under min VFU hade jag många utelektioner och i NO ämnet är det framskrivet att det ska ske ute i det centrala innehållet för åk f-3.
I dagens informationssamhälle väller impulser över oss hela tiden och vi "hinner" inte stanna upp och tänka innan nästa impuls kommer. Jag håller med er andra att en mix av `manuellt´ och digitalt skolmaterial är bra. Om man går ut för att titta på sin hembygd så passar en karta bättre att plocka med medan om man ska titta på hur gränser ändrats sig så är det digitala mer uppdaterat.
Jag är övertygad om att miljön i klassrummet är oerhört viktig för elevernas trivsel. Kan man då skapa en miljö som känns trygg och inspirerande tror jag det är lättare att motivera eleverna. Det gäller att inte lita för mycket på tekniken utan det konkreta som syns hela tiden är viktigare för lärandet överlag tycker jag.
SvaraRaderaJätte intressant inlägg! Dessa inlägg om lärandemiljö som eleverna befinner sig i ger en nya perspektiv samt insikt i deras kunskapsinlärning. En fråga kan vara ska lärande miljön vara hemtrevlig det vill säga en ganska ombonad miljö eller ska den vara traditionell och "skolinredd"? Dessa aspekter har både sina för och nackdelar beroende på sitt syfte. Håller helt med även att man ska skapa en miljö som är inspererande, kunskaps givande, ideegivannde samtidigt som det inte är rörigt. Har tänkt på det många gånger hur rörigt vissa lärare har det på tavlan. Hela alfabetet, siffror, kartor, scheman, kalender olika bilder med mera som gör det rörigt och jobbigt att hålla fokus på tavlan. Jag tror att ju mindre man har på tavlan ju bättre är det för man får mer fokus och eleverna kan konsentrera sig på uppgiften eller genomgången. Jag tror även att ju mer varierat man arbetar och med ämnen som de faktist tycker om och intresserar sig av så ju mer elever får man med i undervisningen!
SvaraRaderaMiljön är ju även väldigt viktig inom Reggio Emilia (man kallar ju t.om. det den "tredje pedagagogen" utöver barn och pedagoger). Tycker även det är intressant att jämföra just klassrumsmiljön över landet. Jag diskuterade i en tvärgrupp på en närträff en gång bara en sådan simpel sak som hur bänkar/bord var uppställda. Om man satt en och en, två och två, hade som små öar eller någon annan variant och vilken betydelse det hade för lärandet. Detta var även något vi diskuterade i studiegruppen och vi kom som vanligt fram till att det finns fördelar och nackdelar med alla varianterna. När jag pratade i tvärgruppen tyckte jag mig kunna dra vissa paralleller mellan uppställningen i klassrummet och/eller användandet av de klassiska skolbänkarna beroende på var i landet man befann sig. Lite intressant att tänka på.
SvaraRaderaVäldigt intressant inlägg, och det berör ett viktigt ämne! Jag tycker personligen att det är bättre att använda sig av tekniken som exempelvis google maps. Sen är det precis som ni säger, att vissa elever behöver ett konkret material att kolla på. Dem eleverna ska absolut ha tillgång till det, men hur ofta slår man i en kartbok? Jag gör iallafall inte det, utan använder mig av google maps. Det kan även bli för störande att ha en massa material uppe på väggen, fokuset hos eleverna kan hamna på dem istället för deras arbete. Under min VFU fick en lärare faktiskt tipset från en barnpsykolog att hen skulle ta ner alla affischer, ta bort allt material som stod i klassrummet (exempelvis matematikböcker som ingen använde men som tog upp en hel vägg) och istället samla allt material som användes på ett litet bord. Klassen vart faktiskt mycket lugnare när läraren gjorde detta :)
SvaraRaderaHar aldrig tänkt på hur tekniken har förändrat klassrumsmiljön förrän du nämner det. Tekniken idag finns bara där. Men när jag väl tänker efter så underlättar exempelvis projektorn ganska mycket, då det blir mer fritt från golven och man får plats med mer bord och skåp etc. Samtidigt försvinner väggar av skåpen och whiteboardtavlan. Det jag kan sakna i klassrum är de stora kartorna som oftast var framme vid tavlan.
SvaraRaderaLärandemiljön är a och o, men är utmanande då det är begränsat. Det är begränsat med möbler, det är begränsat med utrymme i rummet etc. Det är ju viktigt att eleverna kan känna sig trygga i klassrummet och genom det kunna få arbetsro.
Jag tror att användandet av tekniken som finns idag även höjer intresset hos eleverna. Eleverna idag lever i en digitaliserad värld och tekniken finns överallt hos dom. Att inkludera tekniken känns för dem som att man själv är uppdaterad och de själva känner igen sig. Eleverna kan i många fall mer än lärarna och jag brukar ta hjälp av eleverna med den tekniken som jag själv inte bemästrar. Det är oxå ett bra sätt att få med eleverna i undervisningen.
SvaraRadera